Cornelis Vreeswijk Fagermans visa

[A]Inte ens fr[D]amtiden ä[A]r vad den v[E]ar,
sa E[A]vert Fa[D]germ[E]an.
I[A]nte är brä[D]nnvinets fä[A]rg lika kl[E]ar
som env[A]ar konsta[E]tera k[A]an.
Ty skåda hur gu[D]bbarna f[B7]år tuppj[E]uck
efter ba[A]ra en f[D]em sex d[E]ar.
Sen t[A]ar det en må[D]nad mi[A]nst innan mu[E]ck
allt me[A]dan ta[E]rmen dr[A]ar.

Jo så är det, sa Evert Fagerman,
att nog slår vi en sista stund.
Men se gubbarna super så gott som dom kan
här uti gamla Hagalund.
Och sen kommer dom hit ifrån morgon till kväll
och doftar av usel sprit,
och en får ett piller och en får en smäll,
men nog får de komma hit.

Ja, framtiden är både lång och skum
fast det inte bekymrar mig.
Men nog är väl en och annan förbannat dum
som planerar kärnvapenkrig,
när de inte ens löst detta jätteproblem,
att framställa folkvänlig krök.
Som kan handlas var dag på vartenda system
utan något sjukhusbesök

Nä du gosse, sa Evert Fagerman,
kom ej hit med nån gammal vals.
För då ska du få dig en snyting minnsan,
så du inte kan snacka alls.
Men annars får du supa så ögon blör,
du är ändå en välkommen kund
Men inte är framtiden alls som den bör
här uti gamla Hagalund.