Björn Rosenström Gunilla

Gunilla �r ganska ful och hon saknar takt och ton.
Hon har allt man kan �nska att man aldrig n�nsin fick.
Men det v�rsta utav allt, det �r att hon �r k�r i mig.
N�r hon g�r sina attacker, d� f�r man passa sig.
Jag kl�r av mig naken och spelar tr�d n�r hon g�r f�rbi.
Men min list k�nns trist n�r hon p� min kvist b�rjar kl�ttra, jag s�ger:

Gunilla, jag m�r illa, jag orkar inte g�mma mig f�r dig.
Att du blev s� �ckligt slemmig, hur kan det komma sig?
Gunilla k�p en villa och bos�tt dig p� Island n�gonstans.
Ja, dr�nk dig i en j�kel din j�kel.

Men Gunilla bara ler,
jag tror inte att hon ser att jag inte �r intresserad,
det �r mer �n hon f�rst�r.
S� hon g�r ett nytt f�rs�k, jag �nskar jag kunde g� upp i r�k,
n�r hon kletat �gonskugga p� kinden och h�llt glitter i sitt h�r, sitt svintoh�r.
Mina v�nner riktar h�rda sparkar mot min rygg.
Dom g�r hem till mig och river s�nder min cykel, jag s�ger:

Gunilla, dom g�r mig illa f�r dom tror att vi har blitt ett par.
Hon skiner upp och s�ger:
Det �r ju vad vi har.
Gunilla, din gorilla, ta dig hem till djungeln d�r du bor.
Och l�t elefanter p� dig trampa din slampa.

Hemma hos Gunilla sitter hennes far och hejar p�:
Kom igen Gunilla, l�gg p� ett kol, du m�ste ligga i.
Annars tror dom att du �r bi och det vill inte vi,
nu m�ste du vara snabb och fixa dig en grabb.
Ni kan vara lugna, stressa ner och bara vila er,
inte k�nna er tvugna att f�r min skull anstr�nga er mer.
F�r jag har hittat en pojke som �r sn�ll,
han sjunger roliga ramsor f�r mig varje kv�ll...

Gunilla, jag m�r illa, jag orkar inte g�mma mig f�r dig.
Att du blev s� �ckligt slemmig, hur kan det komma sig?
Gunilla k�p en villa och bos�tt dig p� Island n�gonstans.
Ja, dr�nk dig i en j�kel din j�kel.