Björn Rosenström Brunnsparken

natten �r ung tiden st�r still
n�r vi sakta vandrar genom stan
lilla lilla v�n mitt hj�rta bankar
lilla lilla v�n var �r dina tankar

stj�rnorna i skyn lyser p� oss tv�
i natt �r de bara m�nen som ser p�
lilla lilla v�n din blick f�rf�r mig
lilla lilla v�n din blick f�rg�r mig

du och jag sitter ensamma i brunnsparken
du �r blyg och f�rl�gen
du och jag pillar lite p� varandra i brunnsparken
jag tror det g�r v�gen i kv�ll

du viskar tyst till mig att du vill f�lja med mig hem
ja kan inte s�ga nej till en s�n som dig
lilla lilla v�n som om jag tvekat
lilla lilla v�n som om jag nekat

fr�n en park som blivit tom
vid en vallgrav blank och tyst
g�r en flicka som just blivit kysst
lilla lilla v�n och jag g�r bredvid
lilla lilla v�n s� stolt och lycklig f�r att f� va med dig

du och jag v�nder ryggarna mot brunnsparken
du �r blyg och f�rl�gen
du och jag har haft v�r b�sta kv�ll i brunnsparken
jag tror de g�r v�gen

dina sm� h�nder kring mina axlar
kl�der p� mitt sovrums golv
m�nens ljus genom f�nstret
och tv� siluetter som som dansar p� v�ggarna
en natt av f�rv�ntan med underbara svar

jag kan stanna f�r alltid om du vill
och om du bara ber mig sn�llt
jag stannar g�rna f�r alltid om jag f�r
och om du bara ber mig sn�llt
jag kan stanna f�r alltid om du vill
och om du bara ber mig sn�llt

jag stannar g�rna f�r alltid om jag f�r
jag stannar g�rna f�r alltid om jag f�r
jag kan stanna f�r alltid om jag f�r