Garmarna Varulven

Jungfrun hon skulle sig åt stugan gå
Linden darrar i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå
Ty hon var vid älskogen bunden

Och när som hon kom till skogen blå
Där mötte henne en ulv så grå

Kära ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min silversärk

Silversärk jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver bit inte mig
Dig vill jag giva min silversko

Silversko jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min guldkrona

Guldkrona jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Jungfrun hon steg sig så högt i ek
Och ulven han gick ner på backen och skrek

Ulven han grafte den ek till rot
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop

Och ungersven han sadlar sin gångare grå
Han red litet fortare än fågeln flög

Och när som han kom till platsen fram
Så fann han ej mer än en blodiger arm

Gud trösta Gud bättra mig ungersven
Linden darrar i lunden
Min jungfru är borta min häst är förränd
Ty hon var vid älskogen bunden