Björn Afzelius Ikaros

N�r jag t�nker tilbaka p� min barndom
ser jag skr�ckbilder tydligast av allt.
Ja, dom g�nger dom skr�mde eller slog mej
�r dom minnen som h�rdast sitter fast.
F�r som barn tar man k�rleken f�r given;
allting annat �r mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
�r man bara ett tillgivet djur.
�nd� st�r snart dom vuxna d�r och pekar
ut den riktning dom tycker man skall ta.
Alla dr�mmar dom sj�lva har f�rv�grats
vill dom f�rverkliga genom sina barn.
�r man lydig bel�nas man och hyllas,
revolterar man mister man allt.
Ingen �lskar ett barn som inte lyckas,
ingen �lskar ett barn som �r starkt.

Men vem besitter f�rm�gan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan s�j' till n�'n annan hur lyckan ser ut,
vem kan s�j' vad n�'n annan vill bli?

L�t dina blommor sl� rot d�r det finns jordm�n,
l�t dina v�xter f�r leva d�r dom trivs.
L�s inte in dina plantor i ett drivhus,
l�t dom f� slippa ett onaturligt liv.
L�t den du �lskar f� pr�va sina vingar,
en dag s� flyger din �lskade r�tt.
Vill du bli respekterad av din avbild
f�r du visa din avbild respekt.