Björn Afzelius Don Quixote

Det var i Varadero jag m�tte Don Quixote.
Jag kom fr�n Las Americas, Du Ponts ber�mda slott.
Det ligger d�r p� udden, en p�rla i Karibien,
med Mexikanska Golfens gr�na vatten under slottets altan.
Och i biblioteket h�nger �nnu tavlorna av hustru och barn.

Dom kom d�r, mitt i parken, i Kubas sammetsnatt.
Den stolte Don Quixote och Sancho med sin hatt.
Dom tog mej ner till havet, dom pekade mot fj�rran,
och Don Quixote sa': "D�r, under stj�rnan, ligger Miami Beach.
D�r st�r den st�rsta v�dekvarn som finns, i afton rider jag dit.

Och jag rider fram�t, jag rider 'ver havet.
Jag rider med vindarna som bl�ser 'ver vattnet.
F�r jag har en l�ngtan, en tanke och en mening.
Och inget kan hindra den att n� till horisonten!

Jag sl�ss mot v�dekvarnar f�r det �r min passion.
Ju st�rre desto b�ttre, det utvecklar mitt mod.
Folk tror att jag �r galen, en rest fr�n det f�rg�ngna.
Men se p� dom som klagar hur dom flaxar i sin h�llningsl�shet!
Dom liknar gamla n�tta, tr�tta kvarnar. S�'na rider jag ner!

F�r jag rider fram�t, jag rider 'ver havet.
Jag rider med vindarna som bl�ser 'ver vattnet.
F�r jag har en l�ngtan, en tanke och en mening.
Och inget kan hindra den att n� till horisonten!