Björn Afzelius Dockhemmet

Var det s� h�r det skulle sluta,
var det s� h�r det skulle g�?
T�nk att tv� m�nniskor som �lskat
kan bryta ner varandra s�.
T�nk att dom h�nder som har smekt mej
kan riva upp s� djupa s�r.
T�nk att dom l�ppar som har kysst mej
kan attrackera mej s� h�rt.
Hur kan jag sj�lv bli s� f�rbittrad,
hur kan man s�ja allt jag sagt?
Hur kan jag sj�lv bli s� f�rh�rdad,
hur kan man bli s� j�vla kall?
Vad �r det f�r en gr�slig avgrund
som pl�tsligt �ppnas i min sj�l?
Hur kan man t�nka s�na tankar
om n�n man en g�ng ville v�l?

Jag orkar inte g� igenom
med v�nnerna vad som var fel.
Jag orkar en g�ng inte se dom,
det �r fullt tillr�ckligt som det �r!

Tids nog s� kommer dom att s�ja
att livet m�ste ha sin g�ng.
Att nya m�jligheter v�ntar,
att det �r fel att se sej om.
F�r min del g�r livet �terv�nda
p� vilket j�vla vis som helst!
Men just nu m�ste jag bek�nna:
Det �r mycket ensamt h�r ikv�ll.