Jakob Hellman Tåg
Jag blev född för länge se'n på ett tåg,
på en evig resa såvitt jag såg
i vår gamla svartvita färgteve
som skymde fönstret i vår kupé.
Jag blev född mellan spegeln och grammofon
om ni undrar var jag kommer ifrån,
om ni undrar vart jag är på väg..
Så du vill se vår slutstation, vårt mål.
En del målar himlar, andra kalla hål.
Och han säger: "amen", nämen skål.
Han får nog hoppa av i farten ändå.
Jag drömde stora drömmar och små
och jag drömde alla med socker på,
om Alice i underkläder som låg
i ELLO's postorderkatalog.
Och emellanåt fick jag lära mig gå
och läsa och skriva och titta på
och drömma drömmar när ingen ser på,
och drömma drömmar när ingen ser på.
Men jag måste berätta en sak som jag såg
när jag drömde en natt när jag satt och sov
och jag tittade ner ifrån där jag låg
och såg livet och livet såg ut som ett tåg.
Ett tåg där de lata och kloka funderar i kör
över vart dom skall åka och över vem som kör.
Och nå'n annan klär ut sig till konduktör
han rör inte en min om lokförarn' dör,
säljer hemgjorda pappersbiljetter för guld,
alla vill ha en egen för säkerhets skull.
Alla tror att dom hamnar i hemmahamn,
alla tror att det väntar en vänlig famn.
Men bredvid var det svart som mitt på ett hav,
vems tur det än var att hoppa av.