eMiL Jensen Igen

Att nanting nansin ordnar sig, är omöjligt att tro.
När natten faller över da och nu och sen.
Att nanting kommer knoppas eller nansin statt i blom.
Nu när mina drömmar frusits ner.

Jag börjar tänka pa,
vad som skrämmer mig mest.
Det som är statiskt eller det som tar slut.

Da blir det var igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag gar upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.

Att nanting nansin faller har jag ingen tid att tro.
När mina dagar gar genom en hinna vävt av luft.
Att nanting kommer vissna eller nansin varit dött.
Nu när mina drömmar krypit fram.

Jag börjar tänka pa,
vad som gläder mig mest.
Det som är evigt eller det som byts om.

Da blir det höst igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag gar ner igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig.

Släng dig fran räcket, vänta pa ström.
Kryp under täcket, hämta en dröm.
Sist ut släcker ljuset,
eller vad som är kvar.
Samma gamla chock när man väl är klar.

Men det blir var igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag gar upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.