Kent Pojken med hålet i handen

Tar av sig tröjan
Ett födelsemärke
Fläckar hans hud
Och genom fönstret
Är han skapad som en gud
Hon målar läpparna röda
Från hålen där de sprack
Och framför TV:n
Blir hennes hud
Blek och gul
Framför TV:n
Blir vem som helst ful
Jag hatar dig
Du är

Jag håller handen för
Där finns ett hål
Så jag ser ändå
Om du visste hur löjlig
Du ser ut
Och jag springer förbi
Slår på bilar väcker larm
Jag är pojken
Som sköt raketen
I sin egen hand
Ingen kan laga
En trasig hand
Jag hatar dig
Du är