Otyg Huldran

Under täta kvistbältens gälaved
På ljungklädda hyglar och furvuxen hed
Under månskärans spirande skymningsglans
Som fôrtrollar och fägnar i skugglekens dans
Mannakulning ljuda i fager ton
I skydraget insveper daggstänkta mon
En skepnad skônjes nu uti kvällningens fång
Och trånanade sjunger en snärjande sång

Refräng:
Själasutten
Ditt tunga sinne lômskt hon tjusar
Hålrygg rutten
Dig leder i fôrdärv
Själasutten
Ditt arma blod fôr huldran rusar
Hålrygg rutten
I dunkelheten kärv

På skogens rese färdas de vildskôna rå
I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka å
Hon dig lockar från milans glôdande kol
Och fôrdärvar sinnesfriden hos din gemål
I gruvlig oro hon kallar ditt fôrslavade namn
Men fjättrad du står i skogsfruns giriga famn
Hon var den vackraste mô som bland kvinnfolk fanns
Men i gråmossan släpar en djurlik svans

Refräng:
Själasutten
Ditt tunga sinne lômskt hon tjusar
Hålrygg rutten
Dig leder i fôrdärv
Själasutten
Ditt arma blod fôr huldran rusar
Hålrygg rutten
I dunkelheten kärv

Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid
Åter igen du är hemma vid
Men i själen du våndas och tiden blir svår
Ty tankarna färdas mot vildvuxna snår
Att i dôvelse tjäna det blevo din lott
När skogsnuvan kallar och tar dig fôrgått

Refräng:
Själasutten
Ditt tunga sinne lômskt hon tjusar
Hålrygg rutten
Dig leder i fôrdärv
Själasutten
Ditt arma blod fôr huldran rusar
Hålrygg rutten
I dunkelheten kärv